Jag hade en gång en blogg, på en adress vars namn aldrig var logiskt, inte ens för mig själv.

 

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att blogga. Varför i hela världen skulle någon vilja veta vad jag har att säga? Speciellt inte eftersom jag själv aldrig riktigt velat eller vågat gräva i mitt eget tankekaos. Jag adopterade till sist en blogga-det-är-inget-för-mig-attityd och har sedan dess glidit runt som en tvättäkta stalker i den finlandssvenska bloggosfären, med hög uppdateringsfrekvens speciellt på fina Marias blogg.

 

Jag och mina tankar har väl helt enkelt aldrig haft ett naturligt trivselförhållande. Det märks ganska tydligt om man blickar bakåt i min bloggkarriär. Den här bloggen har nog främst använts som ventileringsverktyg, och många inlägg är så fantastiskt kryptiskt skrivna. Jag önskar att jag visste vad de handlade om. Ibland skulle det vara intressant att prata med ett sextonårigt jag, den person som skrev de här fumligt angstiga inläggen med dubbel innebörd. Kanske skaka lite vett i henne.

 

Men nu. Nu skulle jag gärna ta upp det här igen. Jag antar att en nystart vore på sin plats. Var, hur och när är en annan fråga.