Usch. Provperioder skulle verkligen kunna ta sig någonstans hårt och länge. De suger musten ur en totalt. Vi har 6 dagar kvar och 3 prov. Imorgon har vi prov i religion, som kommer att bestå av endast 3 essäer. Låter det inte skoj? Dessutom har vi om kyrkohistoria, så tråkigare får man definitivt leta länge efter. Jag hatar det. Och jag kan inget av det. No good combination.

Den senaste tiden har det slagit mig allt oftare hur mycket jag saknar tiderna som varit. Jag satt och tittade ut ur kemiklassrummet igår, på lågstadieungar som slängde sig ner för dendär kullen bakom lågstadiet, ni vet? På vintrarna så hal att man kunde, som de gjorde, slänga sig nerför den och glida hur långt som helst. Skulle jag prova på det nu, skulle jag antagligen bryta hälften av benen jag har i kroppen. På samma kemitimme fick jag enormt många flashbacks från tiden med vår kära kemilärare i högstadiet och alla de metoder han tog till för att lära oss något. Det känns som om jag glider allt längre från det livet. Speciellt från människorna som var en del av min dag. Jag ser just ingen av dem mer. T.o.m några av mina närmaste vänner från den tiden ser jag på sin höjd en gång i veckan. Om ens det. Det är faktiskt riktigt sorgligt.