ja, jag saknar honom. ännu. jag är rädd att denhär känslan aldrig kommer att försvinna, den är en del av mitt liv som alltid kommer att vara ett stort frågetecken när jag tänker tillbaka. om jag inte gör något åt det förstås. men då kan det också hända att jag aldrig mer hör från honom, ifall det går åt skogs, och det tror jag inte heller att jag skulle överleva.

nu ska jag fortsätta läsa om bileet perjantaina kello 19.00, kapitlet som jag inte ens har kastat en blick på ännu.
ses.