Obviously I was so wrong as it is humanly possible...

Ikväll tittade vi POTC3 hos T. När jag fick det bekräftat kunde jag inte hjälpa att tänka att allt började och slutade med den filmen. Det konstigaste är att jag har haft ett konstant leende på läpparna sedan jag fick veta det. Jag känner mig lycklig. Lycklig och fri. Jag kan göra precis vad jag vill utan att det skadar varken mig eller någon annan! Vi får bara hoppas att det inte kommer fler steg av denhär processen, jag skulle gärna stanna i denhär känslan.

Och imorgon kväll kommer bli jävla otroligt intressant. Jag kommer att sitta på första parkett och betrakta skådespelet. Med mig själv som huvudroll. Tja, nästan iallafall.

Godnatt!