Den lånade jag av T idag. Med stor förväntan. Visste inte varför jag ville se den så mycket, och sedan helt plötsligt slog det mig. Det tog lite udden av det, faktiskt. Nostalgikänsla. Mitt humör for från toppen till botten till någonstans mellan där jag befinner mig nu. Allting pga en enda person. Hur jobbigt är inte det på en skala?

Nej, nu sticker jag till Hongkong.