Tänkte ta det ordentligt. Så att jag inte glömmer nåt.

Efter många om och men blev vår länge efterlängtade Berlinresa av. Många dagar hann räknas, runt 250 stycken ungefär, innan vi kom oss iväg. Den 17-20 maj åkte alltså jag och 21 stycken andra elever och 3 lärare till Tyskland. Vi hann med mycket under resan, varav aktiviteter i sängar inte var en av dem. Nu menar jag sovandet, inget annat. Förstås.

Morgonen den 17:e åkte vi iväg från gymnasiegården. 05.30 stod tio redan trötta ungdomar och 20 resväskor redo för bussen som skulle ta oss till Helsingfors Vanda flygplats. Bussresan var lång. Sömnen fick vi glömma, eftersom någon fick för sig att det är lämpligt att spela Rammstein på hög volym klockan sju på morgonen. Vi diskuterade vettiga saker, precis som man kan vänta sig när klockan är före sex på morgonen.

Väl framme i Vanda började min flygplansskräck ge sig till känna. Som tur är var jag inte enda, det fanns många i gänget som inte ens flugit förut. Min otur började redan här med att mannen i tullen grävde ur min handväska eftersom det tydligen såg ut som att jag hade sprängämnen där eller nåt. Sedan la han inte ens tillbaka grejerna i väskan. Blä på honom. Inne i terminalen åt vi en supergod ceasarsallad med räkor.



Kan ärligt påstå att jag inte minns så mycket från flygresan, endel har jag förträngt den eller också hände det faktiskt inte så mycket. Plötsligt var vi iallafall framme i Berlin, sjuka öron, bagage och allt. Det var rätt häftigt att se Berlin uppifrån, det är seriöst en stor stad! Sen att vi flög över sånadär områden där vartannat hus har pool och ser sådär allmänt fancy ut var inte dåligt det heller.




När vi satt i bussen påväg till hotellet fick vi uppleva Berlins rush hour traffic.
Herregud vilka mängder bilar, alltså.


Såhär nöjda / övertrötta var vi då vi kom till Berlin.

Hotel Bernhard var ett litet mysigt familjeställe där man skulle vara tyst klockan 10. Det följdes inte precis. Vi kom dit efter 12 alla kvällar. Hoppsan.
Här började stressen. Efter lite förhandling gav lärarna oss en kvart att "fräsha upp oss", (pojkarna tyckte att 5 minuter räckte, medan vi flickor helst skulle ha velat ha en timme) innan vi skulle ut och äta och sen se Checkpoint Charlie och Mauermuseum.

Tydligen är det inte så lätt att hitta på Berlins gator, även om vi hade en med oss som bott där i ett års tid. Det blev en del vandrande innan vi hittade till restaurangen. Vi gick iallafall förbi rosa rör, rosa telefoner och grejer som stack upp ur marken mitt på trottoaren. Stället vi kom till var verkligen mysigt, de tyngde in hela gänget i ett ganska litet rum också. När vi skulle beställa mat tog typ 22/25 samma mat, wienerschnitzel, medan bara några få vågade pröva på berlinska specialiteter såsom bratwurst och något annat i stil med schwarararlaschfel. Omväxling förnöjer vetni!





Vid Checkpoint Charlie och Mauermuseum fann vi historier om lyckade och mindre lyckade flyktförsök från Öst- till Västberlin under murtiden. Folk tog verkligen till brutala lösningar, och nästa dag fick vi se hur hård övervakning det faktiskt var vid muren. Det läskigaste med det var hur kort tid sedan det faktiskt var som muren delade Berlin - den föll bara några år före jag föddes!


Här har vi en bevarad bit av muren. Precis som det mesta annat i Berlin med grafitti på. Vi gjorde en lek av det hela: hitta en yta som inte är täckt av grafitti. Inte det lättaste!


Sofie och Maria vid US Army Checkpoint. "You are leaving the American sector".

Inne på Mauermuseum var det strängt fotoförbud, av någon anledning. Där inne kunde man iallafall bla köpa bitar av muren, vilket var häftigt tills vi såg priserna. Efter museibesöket tyckte vi att eftersom vi redan var så trötta kunde vi lika gärna stanna ute en stund till, så då gick vi till riksdagshuset och skulle åka upp i kupolen.


Här har vi riksdagshuset. Framifrån. Folktomt och bra tyckte vi.



..Det var det inte. Det är tydligen här festen är i Berlin om kvällarna. Observera de två killarna som tydligen ville vara med på bild!

Precis då vi skulle gå vidare kom en massa Polizei-bilar på rad utanför riksdagshuset. Vi undrade vem i all världen som varit kriminell, men det visade sig (när en av de sju biljoner polisbilarna stannat ungefär bredvid oss och några grönklädda gubbar hoppat ut för att se till att ingen fick för sig att försöka nåt) att Palestinas president var på besök! Han behövde tydligen hela Tysklands poliskår för att våga sig in i Berlin. Det var så häftigt att jag glömde att ta foton.



Sedan gick vi till Brandenburger Tor. Under den, för att vara exakt.


Berlin by night.

Efter att ha sett allt detta hoppade vi på U-bahn (eller s-bahn?) och åkte tillbaka till Bundesplatz och vårt hotell.
Det var dag 1. Resten av dagarna kommer nån annan gång!